Vad är 13-ackord och hur gör man dem?

13-ackordet är en mer avancerad ackordtyp som används i en mängd olika genrer, allt från jazz till hip hop till klassisk musik. Det finns flera sorters 13-ackord som kan skapa både mjuka samt spänningsfyllda stämningar. Ackordet kan bestå av endast fyra toner upp till hela sju toner (alltså en hel skala). Så hur konstruerar vi detta ackord?

Precis som med enklare ackord, 7-ackord och 9-ackord, staplar vi varannan ton på varandra (även kallat terser). Om vi börjar på C och vill ha ett 13-ackord blir det då C, E, G, B, D, F, A. Den här konstruktionen innehåller dock F:et som krockar (dissonerar) med E:et oktaven nedan. Just det här ackordet är väldigt ovanligt men är det lättaste sättet att stapla upp ett 13-ackord. Därför ska vi kika på lite olika varianter.

Dominant-13

En spänningsfylld klang bestående av ett durackord med liten 7:a, stor 9:a och stor 13 – även det vanligaste 13-ackordet. Med C som grundton blir det alltså C, E, G, Bb, D, A. Man spelar nämligen aldrig dominant 13 med en vanlig 11:a (F:et) utan antingen exkluderar det eller byter ut det med en hög 11:a (F#, då kallas ackordet C13#11). Det är även vanligt att spela det utan 5:an och 9:an och därav kan man skala av antalet toner till endast fyra: C, E, Bb, A, vanligt förekommande i formationen C, Bb, E, A. Detta är de viktigaste tonerna för att få fram 13-klangen.

Maj-13#11

En mer vilande klang med grunden som durackord med stor 7:a. Här behåller vi B:et men byter ut F:et med F# för att avlägsna den skarpa dissonansen mellan E och F. Från C blir ackordet C, E, G, B, D, F#, A. Det kan även ses som ett D dur över Cmaj7 eller Bm7 över C dur. Här kan man ha med alla toner med men det är vanligt att utelämna G:et då den har minst påverkan på klangen. Ackordet kan arrangeras på många olika vis, ett exempel är C i basen och en kvartstapling från B upp till D, sedan en ters, d.v.s.: C – B, E, A, D, F#.

Moll-13

En väldigt avslappnad klang som består av molltersen och en liten 7:a. För att stapla den behöver vi den doriska skalan (moll med #6:a). I C dorisk blir det alltså C, Eb, G, Bb, D, F, A. Här har vi en väldigt avslappnad klang samtidigt som den är fylld med olika krockar och dissonanser. Om vi haft en låg sexa (b6 – Ab) hade krocken mellan G och Ab skapat stor spänning. Med olika läggningar kan man variera spänningsgraden. Den simplaste läggningen som beskrevs ovan kan varieras till en mjukare variant som går C, Bb, D, Eb, F, A. Eller en vidare läggning som C, F, Bb, Eb, A, D, G (kvartstapling). I alla dessa ackord påverkar registret en hel del. Intervallen som bildas mellan ackordtonerna, som stora 7:or och små sekunder blir mjukare i högre/ljusare register.

Dominant-sus13

Vanligt förekommande i gospelmusik är dominantsus13 som är som det vanliga dominant13-ackordet med undantaget att E:et (tersen) i ett Csus13 elimineras. Detta bildar ett susackord med både sus2 och sus4 (D och F) samt spänningstonerna Bb och A. Ett Csus13 kan även skrivas som Bbmaj7/C vilket även visar på en mycket vanlig läggning. Till skillnad från andra susackord löses detta inte upp utan går direkt vidare till nästa ackord. Från Csus13 är vanligaste följande ackord F dur.

Skrivet skolans kompositions & teorilärare
Mirza Kucukovic, maj 2022.



Om du inte redan går en kurs på Malmö Musikskola kan du beställa en eller göra en intresseanmälan.